Jag gick in i Our Evenings utan någon egentlig relation till författarskapet. Det här var min första Hollinghurst och kanske märks det. För det här blev inte den där självklara litterära förälskelsen som många tycks uppleva. Snarare tvärtom. Romanen följer Dave Win, som trettonåring får ett stipendium till en exklusiv internatskola, där han plötsligt rör... Fortsätt läsa →

Har du någonsin känt det där suget i munnen? När saliven börjar flöda redan innan du slänger in en sur karamell? Jag har precis avslutat Lukas Moodyssons senaste roman Rebellerna och upplevt exakt samma känsla. Året är 1968. Vi får följa huvudpersonen Monica, som har tröttnat på vardagens tristess och innehållslösa ekorrhjul. Hon träffar Torbjörn,... Fortsätt läsa →

Ibland behöver jag en mellanbok. Något tunt, något snabbt, gärna nytt! Något som inte kräver att jag behöver bygga om hela mitt inre arkiv. Call for the Dead kvalade in på alla dessa kriterier. En liten pocket i handen, en gåva från en kollega som börjat döstäda och tydligen kände att George Smiley kunde få... Fortsätt läsa →

Nu ska jag berätta för er vad en femma är. Jag började läsa Perfection på mobilen av praktiska skäl och blev helt fast. Skärmtiden ökade med fyra timmar den dagen. Mitt i läsningen beställde jag en fysisk kopia som snabbt landade i brevlådan och fick mig att börja om. Min närvaro på nätet sjönk märkbart.... Fortsätt läsa →

Det är nästan lite olyckligt att Den lyckligaste leken av Björn Wiman landar i våra händer just den vårvinter som tycks ha gett Sverige mer snö än på mycket länge, samtidigt som boken talar om skidåkningen som något på väg att försvinna. Boken rör sig i två spår. Det ena är det som omslaget och... Fortsätt läsa →

Ibland ifrågasätter jag varför jag gör det här. Den här gången gäller det ett second hand-fynd, Längtans fågel av Anna Halling från 1984 (nytryck 2013). En diktsamling som knappt verkar ha lämnat några spår efter sig. Den penetrerade helt enkelt inte bruset, den tycks aldrig ens ha nått recensenterna på någon lokal blaska och inte... Fortsätt läsa →

Den här tunna boken kom till mig i ett blått kuvert, omsorgsfullt inlindad i sidor från NSD och Kuriren. Min morfar skickar med jämna mellanrum ner delar av sin samling, sådant han tycker att jag borde läsa. En månad på landet var en av dem. En väldigt tunn volym för att komma från denna mans... Fortsätt läsa →

Tänk att det finns böcker som skrivits ur de värsta av tider, direkt ur öppna sår som kan riva upp andras eller fungera som en varm hand i sorgen. Anna Fohlin Mattsson tillhör den senare kategorin. Hon skriver fram sorgen utan skyddsnät, utan lyrisk dimridå och utan den sentimentala förstärkning som så lätt smyger sig... Fortsätt läsa →